Jag har känt mig lite hängig på sistone. Jag är inte lika hungrig längre, och när jag ska äta något kan jag inte riktigt sikta. Jag känner mig yr. Jag vet inte riktigt, det är ju svårt att äta mat mat inte ser eller hur?
Igår tog Camilla mig i famnen och så slog hon upp vår bibel - boken Skäggagam av Sofia Cirverius. Under kapitlet sjukdomar såg jag några symptom som passar in på mig. Kan det vara kal- och vätskebrist tro? Det verkar vara ganska harmlösa behandlingar i alla fall. Högre luftfuktighet (hur ska hon få till det?), kalktillskott (i maten som jag inte ser? hm..) och vätska. Jaha, ja, dricka kan jag kanske göra en hon får nog hjälpa till.
Så imorse fick jag ite morotsbitar, ja det är gott.. de smakade lite mjöl dock, de var nått vitt på. Sen nu när Camilla kom hem från jobbet tog hon fram den där pipetten som jag inte sett sen jag slutade hosta förra året. Vad vill hon med den?
Hon smeker mig med den i mungipan.. Jaha, hon ville visst att jag skulle gapa. Kan jag väl göra. Vad gott det var med vatten! Lite i taget, ja det blir bra. Nej men nu röcker det.. Jaha, en till då. Nu får det vara nog. Mat? Nej tack, jag är ju helt full av vätska! Inte får jag ner de där heller! Knasfia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar