Inspirerad - Camilla berättar

Det var ett tag sen men jag börjar känna mig inspirerad att träna lite igen. Vilda är ju dräktig och Puck lat, så det får bli Saga.

Hon kan ju backa än så länge, näst grej blir nog att få henne följa en target så att vi sen kan avancera till andra trick.
Vi kan ju inte träna så långa pass så det måste vara väl genomtänkt.

Vardagen står still för närvarande - Puck berättar.

Camilla verkar inte må så bra. Hon har gett oss mat och städat lite hos oss men hon är hemma väldigt mycket. Hela tiden just nu. Och hon släpper inte ut oss i lägenheten något, vilket bara kan innebära en sak - att hon är sjuk.

Igår slutade vattenfallet att fungera, pumpen har ramlat verkar det som. Camilla fixar nog det snart. Rosen börjar dö, kanske dags att äta upp den, eller vad säger ni flickor?

Vilda är lite nere just nu. Camilla har inte visat något intresse av att ta fram klickern på ett tag. Och tro mig, Vilda har gjort sina försök att visa Camilla att hon vill! Och Saga hon backade hela vägen från matskålen till den nedre solen (ca 4 dm) en dag när Camilla tittade in, men Camilla bara öppnade terrariedörren och sprutade lite vatten och sen satte hon sig i soffan igen.

Träning och ljus igen! - Saga berättar

Idag kom Camilla hem med flera överraskningar!

Först så fick vi två nya lampor; en värmelampa som sitter alla högst upp i taket och som vi måste klättra för att nå att sola under, den andra lampan var av en typ vi inte haft förut som lös i gult och också avgav värme. Den sistnämnda hänger ovanför grottan på varma sidan i terrariet.

Sen åkte hon iväg igen, vi som var så hungriga!

När hon kom hem igen var jag så hungrig att jag visade det för Camilla. Jag brukar inte göra det, men nu så. Jag gick fram till henne med öppen mun när hon öppnade terrariet. Det funkade inte så då fick jag visa tungan också.

Jag vet inte om det var det som hjälpte, men efter en stund tog hon fram godishinken och klickern!

Wohoo! Jag förstod först inte riktigt vad hon ville för jag backade och backade men fick ingenting... suck.
Sen började jag förstå att det var den där färgglada mattan som hon ville att jag skulle se. För godiset hamnade därpå först och sen fick jag klick bara av att stå kvar. Hehe.
(För hela träningen se http://klickeragamen.bloggagratis.se).

det var jättekul och gott, det enda som var trist var att vänta när Vilda fick godis. Då fick jag inte vara med, utan jag fick vänta inne i terrariet.
Jag tror att hon skulle göra något med en pinne, för hon fick klick när hon var vid den och när hon slickade på den gjorde Camilla såna konstiga ljud och Vilda fick hur mycket mat som helst!

Saga - idag fick jag mat för att backa!

Ja vet ni vad! Idag tog Camilla upp mig i famnen igen, precis som för några dagar sen, och så fick jag stå på bordet!
Och där så hörde jag ett klick och fick mat! Yes, tänkte jag, det här vet jag vad det betyder. Det betyder att om jag bara rör mig lite bakåt när jag tuggat klart så får jag mer mat.
Och mycket riktigt. När jag rörde benen bakåt - ja benen, inte bara kroppen - då hörde jag klick och så kom maten!

Men den här gången tog det längre tid mellan klicken. Det klickade liksom inte med en gång när jag backade. Utan jag fick försöka igen och efter några försök förstod jag att när jag tog tre steg, då klickade det! Vilken härlig känsla av att bara vilja backa jag fick när jag förstod det, jag hann knappt äta maten, jag ville bara backa tre steg, få klicket, backa tre steg o s v.
Klart jag åt maten! Man är väl inte dum, men det här är riktigt roligt!

Lunginflammation - Puck berättar.

Förra vintern fick jag som sagt lunginflammation. Usch vad jag hostade! Stackars min ägare Camilla, hon trodde jag krampade, hon befarade epilepsi och gud vet vad. Så när hon fick veta att det "bara" var lunginflammation, och att jag "bara" behövde pencillin i 20 dagar blev hon mycket lättad.

När vi var hos veterinären blev jag förvirrad, en okänd tant tog tag i mig och försökte bända upp munnen. Åhh vad arg jag blev! Jag bara högg till'na! Men vet ni, det var Camilla som satt fast i min mun helt plötsligt! Och hon grät och grät och skrek av smärta. Hoppsan tänkte jag och släppte så fort jag kunde. På vägen hem fick jag sitta under Camillas jacka och när jag kom hem ville jag bara sova. Morgonen efter var det tydligen dags för den där äckliga pipetten igen, den som kärringen ville stoppa in i min uppbända mun.

Men vet ni. Den bara låg där! Jag var lite skeptisk först så jag gick till Camilla och la mig i hennes famn, på behörigt avstånd. Då hörde jag ett klick och så fick jag en mask! Sen hörde jag ett till, och det kom mer mat! Och sen ett till och sen ett till! Jag mumsade i mig både paprika och maskar.

Sen mitt i härligheten flyttade Camilla mig till andra sidan den där pipetten. Nu var jag tvungen att passera den för att komma till henne, och det var ju hon som hade koll på maten och den där klickande lådan. Så jag tog en omväg och vet ni?! Precis när jag passerade pipetten hörde jag klicket igen, och sen kom en mask framflygande! Jag hann inte mer än äta upp den så kom klicket igen och ännu mera mat.

Jag provade att gå fram till Camilla, men då tog hon lådan bakom ryggen. Jag väntade på mer mat, men fick ingen. Så jag tröttnade och gick tillbaka mot terrariet. Jag passerade pipetten (fast jag inte ville) och det sa klick och så kom en paprika!

Hm.. Så? Klick betyder mat? Och det klickar bara när jag går den här vägen? Jag gick tillbaka mot pipetten och japp! Där kom ett klick! Och där kom mat. Hehe.

Jag gick närmare och närmare, och det klickade och klickade. Nu var jag mätt. Så jag helt enkelt la mig på pipetten, nu fick det vara nog. Det är ju det här du vill Camilla? Eller?

Då tog hon upp mig i ena handen och höll pipetten i andra handen. Åh nej, tänkte jag snabbt, hon tänker tvinga den i mig! Men nej, då kom ett klick och Camilla släppa pipetten och gav mig mat. Mums, men nej nu är jag verkligen mätt!

Så tog hon upp pipetten igen... Jaha.. jo men det var ju inte äckligt det jag fick igår. Det gjorde ju bara ont när de försökte tvinga upp min mun. Om jag öppnar den själv då? Då kanske det inte gör så ont av pipetten? Jag provar...

Så jag gapade, Camilla sprutade då in nån vätska i mig, ja samma som igår.. ganska god faktiskt. Mer mat? Nej tack, får jag gå hem nu?

(Efter den gången försökte Camilla samma sak igen nästa dag, men då tänkte jag: Men guud, jag gapar väl då! In kom pipetten, jag hörde klicket, och sen kom maten.. hehe. Lättförtjänt mat. Varje dag i flera dagar fick jag göra om det här, och vet ni? Jag slutade hosta!)