Hårigt besök - Saga berättar.

Idag hade Camilla med sig den där stora håriga varelsen hem. Lady tror jag Camilla kallar henne. Hon gör så mycket väsen av sig och hoppar och skuttar. Men hon verkar inte arg.
I vanliga fall brukar hon inte se oss, men hon skäller för att hon vet att vi är här. Men idag möttes vi öga mot öga hon och jag. Jag tror hon blev glad!
Hon gjorde ett nytt ljud och stampade med tassarna i golvet. Om hon inte var så stor skulle vi kunna hitta på mycket kul.

Vilda filosoferar innan läggdags.

Hallon, morötter och paprika... mums!

Och äntligen har vi fått rätt (relativ) luftfuktighet, jättebra.
Men jag undrar, är det meningen att vi ska äta den nya blomman?

Camillas anmärkning - Den nya blomman är en miniros, och ja den ska ätas. Den relativa luftfuktigheten ligger nu på ca 44% hela tiden.

Träning och ljus igen! - Saga berättar

Idag kom Camilla hem med flera överraskningar!

Först så fick vi två nya lampor; en värmelampa som sitter alla högst upp i taket och som vi måste klättra för att nå att sola under, den andra lampan var av en typ vi inte haft förut som lös i gult och också avgav värme. Den sistnämnda hänger ovanför grottan på varma sidan i terrariet.

Sen åkte hon iväg igen, vi som var så hungriga!

När hon kom hem igen var jag så hungrig att jag visade det för Camilla. Jag brukar inte göra det, men nu så. Jag gick fram till henne med öppen mun när hon öppnade terrariet. Det funkade inte så då fick jag visa tungan också.

Jag vet inte om det var det som hjälpte, men efter en stund tog hon fram godishinken och klickern!

Wohoo! Jag förstod först inte riktigt vad hon ville för jag backade och backade men fick ingenting... suck.
Sen började jag förstå att det var den där färgglada mattan som hon ville att jag skulle se. För godiset hamnade därpå först och sen fick jag klick bara av att stå kvar. Hehe.
(För hela träningen se http://klickeragamen.bloggagratis.se).

det var jättekul och gott, det enda som var trist var att vänta när Vilda fick godis. Då fick jag inte vara med, utan jag fick vänta inne i terrariet.
Jag tror att hon skulle göra något med en pinne, för hon fick klick när hon var vid den och när hon slickade på den gjorde Camilla såna konstiga ljud och Vilda fick hur mycket mat som helst!

Nattsvart - Puck berättar.

Idag trodde jag att jag skulle få epilepsi!

Jag sov som vanligt när Camilla tände alla lampor och vattenfallet. Men vet ni vad, jag var tvungen att vakna när värmelampan blinkade till ordentligt. Den liksom flimmrade.. och så blev det svart. Suck. Hela dagen fick vi vara utan värmelampa och klara oss med UV-rören, UV-lampan och värmemattan. Det är synd om oss. Snyft.

Vilda klättrar snart på väggarna. Vi önskar alla att Camilla var hemma mer, men Vilda vill verkligen ut! Jag blir tokig snart av hennes rastlöshet.

Vattenfall - Vilda berättar.

Vet ni vad?!

Igår hände något konstigt. Jag hade precis gått och lagt mig när jag hörde Camilla komma hem och hon var ganska jobbig faktiskt.. Rörde runt i lägenheten och plockade med något precis utanför vårat terrarium. Hon plockade ihop något och väsnades så. Jag gjorde mitt bästa för att somna, men lyckades inge vidare.

Efter ett tag hör jag något som låter som ett glädjetjut. Och sen öppnas glasdörren. Camilla tar bort vår krukväxt som står i ena hörnet, vårt vattendamm och även min favoritgren av kork! In kommer en sån där plast- och metallgrej som tar sönder tidningspappret som Saga så fint rivit upp och gjort en liten säng av i ena hörnet. (Så man kune gömma sig bättre bakom grenen.)

Jag lyckas med stor möda jaga ut f*nskapet och in kommer en ny vattendamm. Fast den ser konstig ut och den byggs liksom uppåt, det börjar se ut som en klippvägg.
- Jag måste prova om det går att klättra på den!

Jag hinner precis slänga mig över den när den börjar låta. Mycket konstigt. Den liksom gurglar. Och sen kommer det vatten högst uppifrån, det här gillar jag.

Men? De slutar? Jaha, bara att gå och lägga sig då tänkte jag.

Sen imorse då började vattnet komma igen, och sen kom matskålen tillbaka med färska grönsaker, och grenen är på plats igen. Inte på samma plats tyvärr, men det funkar. Nu kan jag ligga och sola på den som vanligt i alla fall.

En natt i det fria... nästan i alla fall.

Idag har vi sovit ute i lägenheten. Jag som berättar, Puck, sov under soffan, under båda elementen. Superbra. Min självfrände Vilda, hon sov under andra änden av soffan. Och Saga, hon blev inburen i terrariet i sista stund. Hon som hade hittat en sån bra plats bakom hundens matplats. Men hon hade ju fått massor med mat idag som måste smälta, så då får man stå ut helt enkelt. Eller hur Saga?

- Jo, svarar Saga, det var ju faktiskt rätt skönt att få hela favoritplatsen för sig själv. Det kan ju bli rätt trångt där annars. (Se bild längst ner på sidan)

Det verkar ha blivit standard med de här vattenspruten i munnen nu, det gillar jag inte riktigt. Idag blev jag nästan sur på Camilla. Men bara nästan. Jag var ju ganska törstig... egentligen...

Vad blev det för mat idag då undrar kanske någon? Jo, det blev mängder av frukt; päron och äpple. Mums. Vilda var föst fram som vanligt. Matvrak!

Saga - idag fick jag mat för att backa!

Ja vet ni vad! Idag tog Camilla upp mig i famnen igen, precis som för några dagar sen, och så fick jag stå på bordet!
Och där så hörde jag ett klick och fick mat! Yes, tänkte jag, det här vet jag vad det betyder. Det betyder att om jag bara rör mig lite bakåt när jag tuggat klart så får jag mer mat.
Och mycket riktigt. När jag rörde benen bakåt - ja benen, inte bara kroppen - då hörde jag klick och så kom maten!

Men den här gången tog det längre tid mellan klicken. Det klickade liksom inte med en gång när jag backade. Utan jag fick försöka igen och efter några försök förstod jag att när jag tog tre steg, då klickade det! Vilken härlig känsla av att bara vilja backa jag fick när jag förstod det, jag hann knappt äta maten, jag ville bara backa tre steg, få klicket, backa tre steg o s v.
Klart jag åt maten! Man är väl inte dum, men det här är riktigt roligt!

Puck - jag känner mig inte helt kry.

Jag har känt mig lite hängig på sistone. Jag är inte lika hungrig längre, och när jag ska äta något kan jag inte riktigt sikta. Jag känner mig yr. Jag vet inte riktigt, det är ju svårt att äta mat mat inte ser eller hur?

Igår tog Camilla mig i famnen och så slog hon upp vår bibel - boken Skäggagam av Sofia Cirverius. Under kapitlet sjukdomar såg jag några symptom som passar in på mig. Kan det vara kal- och vätskebrist tro? Det verkar vara ganska harmlösa behandlingar i alla fall. Högre luftfuktighet (hur ska hon få till det?), kalktillskott (i maten som jag inte ser? hm..) och vätska. Jaha, ja, dricka kan jag kanske göra en hon får nog hjälpa till.

Så imorse fick jag ite morotsbitar, ja det är gott.. de smakade lite mjöl dock, de var nått vitt på. Sen nu när Camilla kom hem från jobbet tog hon fram den där pipetten som jag inte sett sen jag slutade hosta förra året. Vad vill hon med den?
Hon smeker mig med den i mungipan.. Jaha, hon ville visst att jag skulle gapa. Kan jag väl göra. Vad gott det var med vatten! Lite i taget, ja det blir bra. Nej men nu röcker det.. Jaha, en till då. Nu får det vara nog. Mat? Nej tack, jag är ju helt full av vätska! Inte får jag ner de där heller! Knasfia.

Lunginflammation - Puck berättar.

Förra vintern fick jag som sagt lunginflammation. Usch vad jag hostade! Stackars min ägare Camilla, hon trodde jag krampade, hon befarade epilepsi och gud vet vad. Så när hon fick veta att det "bara" var lunginflammation, och att jag "bara" behövde pencillin i 20 dagar blev hon mycket lättad.

När vi var hos veterinären blev jag förvirrad, en okänd tant tog tag i mig och försökte bända upp munnen. Åhh vad arg jag blev! Jag bara högg till'na! Men vet ni, det var Camilla som satt fast i min mun helt plötsligt! Och hon grät och grät och skrek av smärta. Hoppsan tänkte jag och släppte så fort jag kunde. På vägen hem fick jag sitta under Camillas jacka och när jag kom hem ville jag bara sova. Morgonen efter var det tydligen dags för den där äckliga pipetten igen, den som kärringen ville stoppa in i min uppbända mun.

Men vet ni. Den bara låg där! Jag var lite skeptisk först så jag gick till Camilla och la mig i hennes famn, på behörigt avstånd. Då hörde jag ett klick och så fick jag en mask! Sen hörde jag ett till, och det kom mer mat! Och sen ett till och sen ett till! Jag mumsade i mig både paprika och maskar.

Sen mitt i härligheten flyttade Camilla mig till andra sidan den där pipetten. Nu var jag tvungen att passera den för att komma till henne, och det var ju hon som hade koll på maten och den där klickande lådan. Så jag tog en omväg och vet ni?! Precis när jag passerade pipetten hörde jag klicket igen, och sen kom en mask framflygande! Jag hann inte mer än äta upp den så kom klicket igen och ännu mera mat.

Jag provade att gå fram till Camilla, men då tog hon lådan bakom ryggen. Jag väntade på mer mat, men fick ingen. Så jag tröttnade och gick tillbaka mot terrariet. Jag passerade pipetten (fast jag inte ville) och det sa klick och så kom en paprika!

Hm.. Så? Klick betyder mat? Och det klickar bara när jag går den här vägen? Jag gick tillbaka mot pipetten och japp! Där kom ett klick! Och där kom mat. Hehe.

Jag gick närmare och närmare, och det klickade och klickade. Nu var jag mätt. Så jag helt enkelt la mig på pipetten, nu fick det vara nog. Det är ju det här du vill Camilla? Eller?

Då tog hon upp mig i ena handen och höll pipetten i andra handen. Åh nej, tänkte jag snabbt, hon tänker tvinga den i mig! Men nej, då kom ett klick och Camilla släppa pipetten och gav mig mat. Mums, men nej nu är jag verkligen mätt!

Så tog hon upp pipetten igen... Jaha.. jo men det var ju inte äckligt det jag fick igår. Det gjorde ju bara ont när de försökte tvinga upp min mun. Om jag öppnar den själv då? Då kanske det inte gör så ont av pipetten? Jag provar...

Så jag gapade, Camilla sprutade då in nån vätska i mig, ja samma som igår.. ganska god faktiskt. Mer mat? Nej tack, får jag gå hem nu?

(Efter den gången försökte Camilla samma sak igen nästa dag, men då tänkte jag: Men guud, jag gapar väl då! In kom pipetten, jag hörde klicket, och sen kom maten.. hehe. Lättförtjänt mat. Varje dag i flera dagar fick jag göra om det här, och vet ni? Jag slutade hosta!)

Om oss - Skäggagamerna berättar.

Vi som har den här bloggen heter Puck, Saga & Vilda. Vi är Skäggagamer i världsklass (det säger i alla fall vår ägare).
Vi bor tillsammans i ett terrarium som är ganska så högt, vilket ger oss en chans att göra det vi äskar bäst - klättra och hoppa!
Ja, trots skaderikser så är det faktiskt så, vi älskar att hoppa från våra höga grenar ner på den sköna botten av pellets. Pellets är bra. Det suger upp vår avföring och tar bort onödig lukt, det enda jobbiga med det är att det sänker luftfuktigheten som är så viktig för vårt välbefinnande. Som tur är får vi i princip sträva fritt i lägenheten, så egentligen har vi 43 kvm att ströva runt i.

Puck
Jag som heter Puck är en hane, the king of our castle!
Jag föddes i mars 2002, ja vet ni vad, jag är snart 7 år ung! Det sägs att vi skäggagamer lever i 7-10 år, men jag har hört om en snubbe i australien som är 14. Så jag ska nog visa de!
Min favoritmat är paprika, majs och syrsor! Syrsorna ska vara levande och spela, annars får det vara. Jag är extremt kräsen med maten. Jag är väl värd att skämmas bort helt enkelt.
Jag brukar gå i vintervila ungefär vartannat år, jag har nog sovit 3 vintrar hittills, och sover då i 2-3 månader. När jag bodde ensam hade jag en planka i mitt terrarium som jag gärna hoppade upp på. Tyvärr var den inte lika bred som jag var lång så jag skadade ögat och fick behandlas med ögondroppar. Suck. Men sen blev det helt återställt som tur var.
Förra vintern fick jag lunginflammation. Usch vad jag hostade!
Jag bodde länge i ett terrarium med sand, det var litet och jag var ensam. För två år sen drygt fick jag ett nytt hem. Ja, det var nog när jag fyllde fem. Det var då jag fick det här stora terrariet alldeles för mig själv.
Och för 9 månader sen fick jag sällskap! Då flyttade två brudar in! Saga verkade lite säregen först, jag flirtade och flirtade - ja jag visade verkligen mitt vackraste jag! Men hon brydde sig inte ett dugg. Vilda däremot, den där rödskäggade skönheten. Hon vinkade tillbaka! Kan ni fatta. Så nu är vi sambos alla tre. Härliga tider.

Saga & Vilda
Vi som heter Saga & Vilda är två tjejer i våra bästa år. Det sägs att vi är tre år, men inte ens vi själva har en aning! Vi kör på det, det låter bra.
Vi kom till Camilla den 26 mars 2008. I början förstod vi ingeting, vi bodde ju hos en familj nyss? Vad hände? När vi hade bott här ett tag började vi förstå att det var nog här vi skulle stanna. En dag, när vi skulle gå ut från vårt terrarium och snedda över till soffan så hängde inte Saga riktigt med. Aj! Hon ramlade och kunde inte ta sig hem.
Hos veterinären kallade de det något latinskt och sa att hon hade fått armen ur led. Det hade behövt opereras, men eftersom vi kom in efter mer än 24 timmar sa de att det inte gick. Som tur är så läker vi ödlor ganska bra själva, så nu har Saga bildat en ny armbåge och märker knappt av sin gamla skada.
Då fick vi syn på ett annat terrarium, nästan mittemot vårat. Där bodde en skön snubbe, som inte verkade ha något emot alls att vi promenerade in och åt hans mat och la oss att sola på hans bästa solplats. Hans hem verkade mycket bättre än vårt, så vi stannade. Efter några dagar följde våra värmelampor efter och våra solstockar. Sen en dag var vårt gamla terrarium borta.
Nu bor vi här med Puck och vi mår så bra, bortsett från att Puck kan vara ganska enträgen.. if you know what I mean...